Jag måste verkligen kasta in ett inlägg. Bara få skriva av mig lite.
1. Jag har ju nyligen sagt att jag är nöjd med allt i mitt liv och blablabla.. Whatever, jag vet inte riktigt. Jag är nöjd! Men varför känns det då som jag ska börja gråta var och varannan sekund?

2. Det känns jättejobbigt att det redan gått ett helt år sen Jesper dog. 1 år. 365 dagar. Å andra sidan kände jag inte han så värst bra, men han va där, han va där och skrattade och pratade i full fart. Jesper glapptratt? Du pratade oavbrutet, och du pratade alltid så fort att man inte hann med att varken lyssna eller svara. Sötnos.. Alla saknar dig. Sen vet alla att du har det bra med din mamma i himlen, om man nu tror på sånt. Själv tror jag att du ser ner på oss, och skrattar lite. Skrattar lite och ler, är stolt. Caroline som gör så jävla bra ifrån sig, Miranda och Hampus som växer upp, och det gör ju Caroline också för den delen! Så hon mognar.. Mer och mer för varje dag.. Kanske inte, o som i omogen? C som i Carro? Ja.. Men det gör inget. That's just the way it is, things will never be the same.
Ha det så jäva bra Jesper, hälsa alla så hörs vi snart igen. Puss och kram, Emelie Hillerstéen.