27 januari / Skrev av mig lite
Nej men gud.. Nu när jag tänker på det och faktiskt ser bilder på oss så inser jag hur sorligt det egentligen är. Jag saknade dig i början, sen tänkte jag inte mer på det. Men nu kom det tillbaka.. Vi var ju faktiskt bästa vänner. Vi litade på varandra till 100%. Sen helt plötsligt så släppte vi allt och så var det klart. Det känns sjukt, så mycket som vi gick igenom på så kort tid. Alla våra minnen, på bara 1 år! Känns som vi hade känt varandra hela livet.. Så faktiskt, när jag tänker på det nu känns det jättesorligt.
Sen bestämde vi tillsammans att det inte skulle bli några sura eller ledsna miner, vi skulle bara låta det gå och till slut skulle vi inte tänka på det mer. Tänker du på det? Saknar du det vi hade? Jag gör. Utan tvekan. Om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden exakt 1 år, då allt var som bäst va? Snart är det påsklov och jag flyttar in till dig på Fårhags, nej det var grymt! Vi körde på liksom.. Du och jag genom allt, vi var bäst i världen, ingen kunde få oss att känna oss små eller dåliga. Allt vi gjorde, gjorde vi med stil. Gjorde vi bort oss så såg vi det som en rolig grej, och sket i att ryktet började spridas. Vi klarade oss på varandra, behövde inga andra. Men det var då. Då, för 1 år sen. Det var länge sen, men allt jag gjorde då.. Allt VI gjorde då, är något kul att se tillbaka på idag. Jag ångrar inte en sekund och kommer aldrig göra det heller. För hur mycket dumheter och sånt som vi gjorde, så var vi alltid där för varandra och satte oss in i varandras situationer. Vi fanns där för varandra, vi till och med glömde bort att vi hade oss själva att ta hand om ibland, vi tog varandra för givet och litade på att om jag inte gjorde det så gjorde du det åt mig och om du inte mådde bra så räknade du med att jag var där för dig och samma sak tillbaka. Och det var ju så. Vi fanns ju där för varandra, vi var där för varandra tjugofyra timmar om dygnet. Det var ingen fråga om!
Därför ser jag det här som en sån tråkig grej, å andra sidan kan man inte kalla det för "grej" . För det var inte någon grej med dig.. Det var mer som ett kapitel i mitt liv. En del av mitt liv, en del av mitt hjärta. Och den tiden var ingen dålig del eller något dåligt kapitel, men att det tog slut.. Det är det som är tråkigt. Allt måste ha sitt slut någon gång. Men jag trodde det var lång tid kvar tills vi var klara. För jag vet att både du och jag mådde grymt med varandra. För det var vi som ägde allt då tyckte vi. Brydde oss inte ett skit. Haha, så sköna vi var! Jaja, vi båda vill tro att "det kommer ordna sig igen.." Ja, jag kommer fortsätta tro det. För jag älskade dig, och jag gör fortfarande, och jag vet hur kul vi hade det. Så jag kommer fortsätta hoppas på att en dag så knackar det på antingen din eller min dörr och någon av oss står där. Jag kommer hoppas!
Jag kommer hur som helst alltid se tillbaka och se oss som man och hustru, jing och jang, Emelie och Miccan. Du var min babybrysh, och det kommer du alltid att vara!
Sen bestämde vi tillsammans att det inte skulle bli några sura eller ledsna miner, vi skulle bara låta det gå och till slut skulle vi inte tänka på det mer. Tänker du på det? Saknar du det vi hade? Jag gör. Utan tvekan. Om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden exakt 1 år, då allt var som bäst va? Snart är det påsklov och jag flyttar in till dig på Fårhags, nej det var grymt! Vi körde på liksom.. Du och jag genom allt, vi var bäst i världen, ingen kunde få oss att känna oss små eller dåliga. Allt vi gjorde, gjorde vi med stil. Gjorde vi bort oss så såg vi det som en rolig grej, och sket i att ryktet började spridas. Vi klarade oss på varandra, behövde inga andra. Men det var då. Då, för 1 år sen. Det var länge sen, men allt jag gjorde då.. Allt VI gjorde då, är något kul att se tillbaka på idag. Jag ångrar inte en sekund och kommer aldrig göra det heller. För hur mycket dumheter och sånt som vi gjorde, så var vi alltid där för varandra och satte oss in i varandras situationer. Vi fanns där för varandra, vi till och med glömde bort att vi hade oss själva att ta hand om ibland, vi tog varandra för givet och litade på att om jag inte gjorde det så gjorde du det åt mig och om du inte mådde bra så räknade du med att jag var där för dig och samma sak tillbaka. Och det var ju så. Vi fanns ju där för varandra, vi var där för varandra tjugofyra timmar om dygnet. Det var ingen fråga om!
Därför ser jag det här som en sån tråkig grej, å andra sidan kan man inte kalla det för "grej" . För det var inte någon grej med dig.. Det var mer som ett kapitel i mitt liv. En del av mitt liv, en del av mitt hjärta. Och den tiden var ingen dålig del eller något dåligt kapitel, men att det tog slut.. Det är det som är tråkigt. Allt måste ha sitt slut någon gång. Men jag trodde det var lång tid kvar tills vi var klara. För jag vet att både du och jag mådde grymt med varandra. För det var vi som ägde allt då tyckte vi. Brydde oss inte ett skit. Haha, så sköna vi var! Jaja, vi båda vill tro att "det kommer ordna sig igen.." Ja, jag kommer fortsätta tro det. För jag älskade dig, och jag gör fortfarande, och jag vet hur kul vi hade det. Så jag kommer fortsätta hoppas på att en dag så knackar det på antingen din eller min dörr och någon av oss står där. Jag kommer hoppas!
Jag kommer hur som helst alltid se tillbaka och se oss som man och hustru, jing och jang, Emelie och Miccan. Du var min babybrysh, och det kommer du alltid att vara!
Kommentarer
Trackback
