Jag vill inte vara den som klagar, men ibland är det så mycket lättare att låta sig själv falla än att hålla sig kvar på fötterna och försöka vara stark. Och hur länge jag än orkar stå upp, så kommer det en dag när allt kommer på samma gång och jag inte orkar längre.. Fy fan. Jag vill bara krypa ur min egen kropp, vara egoistisk och låta någon annan ta hand om det som bli kvar av mig. Vad det nu än blir kvar. Jag får tankar som "Men om..", "Om jag skulle.." eller "Ifall jag kanske.." Men hur jag än tänker så vet jag samtidigt att det är skit samma! För det finns inget "Men om.." eller "Om jag skulle.." eller "Ifall jag kanske..". Jag har lärt mig att ta en dag i taget, så det får bli min plan. Gråt om jag vill, skratta mer än nödvändigt.

 - För att allt var mycket lättare då