Jag vet att jag är rädd, det va jag redan från första början när jag insåg att jag inte stack så fort jag kunde. Och jag vet att jag hatar den här känslan, eller det är nog inte känslan jag hatar. Men det är jobbigt att känna såhär.. Det känns verkligen som jag måste ge allt, allt, allt för att duga, sen kanske jag inte duger iallafall. Det känns som jag måste ge allt för att jag vet att någon bryr sig om mig och jag vill inte svika den personen.
Den här gången känns det annorlunda, det känns bra. Det känns som jag vill!
Men nu vet jag varför jag aldrig låter det gå så här långt.