Vi åkte buss tillsammans idag,
vi lyssnade på "Fuck off and die" och vi åkte över bron och jag sa
"Min pappa har krockat på den här bron, men han dog inte"
och så pekade jag på den lilla pucklan som hade blivit i staketet.
Du skrattade.
Du vet att han krockade där, och du vet att han överlevde.
För jag säger det varje gång vi åker förbi där.


Shit vad jag saknar våran vänskap! Önskar att allt va som då. Saknar verkligen allt.. Varför är det inte som det va då?