Jag tycker att vi alla ska sluta klaga. Alltså helt seriöst, hur bra har vi inte det egentligen? Och nu menar inte jag att vi ska tänka på hur barnen i Afrika har det. Dom har inte jag med att göra, men tänk på sånna här småsaker vi klagar över. Här är saker som jag brukar säga;

"Jag är tjock"
Den här komentaren kommer fram när jag mår dåligt. När det känns som jag har sjunkit så långt ner som det bara är möjligt, då har jag väldigt lätt för att låta mig själv säga att jag är tjock. Men så fort jag mår bra igen så känner jag mig nöjd över mig kropp, och tycker absolut inte att jag är tjock. För jag vet om att jag inte är det, jag vet det gott och väl! Men jag antar att det är så, när man är ledsen och mår dåligt så vill man väl tycka synd om sig själv. Har jag rätt eller har jag fel?


"Jag hatar barn"
Detta säger jag nog tyvärr dagligen.. Tråkigt nog så måste jag samtidigt erkänna för mig själv att jag kommer faktiskt att vilja ha barn när jag blir äldre. Ett eller två stycken. Och jag kommer också behöva erkänna att jag kommer nog tycka illa om småbarn ända tills mina egna kommer. Haha, låter ju hur hemskt som helst. Men sanningen är ond! Ellerhur? 
Fast ändå, jag menar. Dom här små varelserna springer omkring klockan SJU på morgonen och leker med sina radiostyrda polisbilar och knackar på ens dörr och springer där ifrån så fort dom märker att man är vaken. Men så har du väl också hållt på när du själv var liten? Eller..? Jag gjorde nog det. Dom är helt oskyldiga, så vi har nog ingen anledning till att gnälla på dom.

"Jag skulle dö för dig"
Skitsnack! Bullshit! Om jag får säga vad jag tycker så är det där det absolut dummaste man kan säga till någon! En människa är inte ens kapabel till att dö för någon. En människa har inte modet att göra det. Därför hatar jag folk som skriver sånt, "Åh, jag älskar dig. Hoppar du hoppar jag!" I HELVETE ATT DU GÖR, DU KOMMER STÅ SOM EN FJOLLA OCH GRÅTA! Punkt slut.